RSS- kul göra en egen tidning!

Allt blir ju lite annorlunda med RSS.

Jag skapar en egen tidning där nyheterna liksom trillar in av sig själv.

Använder nu Google Reader, men denna funktion finns ju automatiskt i ex Firefox m, med RSS symbolen (prenumerera) till höger i adressfältet.

Vilket som är bra, men att ha alla sina RSS på samma ställe kan vara en fördel så slipper man jaga runt.

Att använda Internet är att minimera antalet klick för sökta resultat.

Chum.ly är ett tips för att minimera sina uppdateringar på olika ställen på ett ställe. Skönt att slippa klick runt och skriva på fem olika sajter. Här kan man välja var man skall publicera. Ett eller flera ställen. Kanske har man olika inrikting på sina platser, privat och skola, mikroblogg eller långblogg.

Då insprationen faller på är det bra att inte klicka runt och bli förbannad för att något inte funkar, då är det bra att skriva, skriva, skriva från samma ställe, samma layout, olika mottagare varje gång. GILLAR!

Nåja. RSS var det. Har nu Rss:at (?) lite olika ställen av intresse. "En ikt pedagogs funderingar" och "Jag lär mig teknik" har jag sen förut, men nu la jag till "Uggleblogg" och för att få lite omvärldsinfo, Carl Bildts blogg!

Han verkar ha anammat web 2.0 med både twitterflöde och ofta uppdaterad blogg. Kul.

Ett bra sätt för politiker, oavsett vad man tycker om dom, att få säga saker fritt. Carl B har tydligen varit lite snabb med en del uppdateringar och pratar innan regeringen tänkt, vilket är roande. Nu kanske jag får läsa tidigt om sånt som tros. Får se.

RSS. Din egen tidning! Bra grejer om du inte har det innan!

Hur har ni format er egen "tidning" med RSS?

PS. RSS:a denna blogg också vettja! DS.

Som ett litet läxförhör.

Blogg. En långsam dialog.

Närmast hjärtat är familjen och därav blir de privata familjebloggarna störst.

Den snabba kommunikationen och möjligheten till kommentarer är också pedagogers bloggars fördelar. Bilder på experiment, planeringar, tavelanteckningar, ideer... Väldigt användbart. Bra för föräldrar och elever. Alla inblandade i elevens skolgång.

Dessutom finns materialet man lägger ut kvar om eleven glömmer. Det är bara att gå tillbaka och kolla igen.

För egen del har jag drivit en sådan pedagogblogg ett år med mestadels bilder som jag tar med min mobiltelefon på anteckningar och planeringar och liknande som publiceras på en sekund och som man kan hänvisa till i klassrummet så elever vid hemkomst kan se hur ex grupperna de själva röstade fram blev, hur deras förslag på arbetsgång blev, hur jag antecknade om ett visst ämne på tavlan... osv... Framöver vill jag använda mig av små filmer på samma sätt från ex bambuser eller annan tjänst. En matte-genomgång som visas på webben direkt efter genomförande. Bra hjälp för frånvarande elever också. Bra för alla alltså!

Privat funderar jag på att göra om vår statiska (och sällan uppdaterade) hemsida med familjebilderna till en blogg då man enkelt uppdaterar från mobiltelefonen. Med smartphone blir det lätt bilder och filmer att skicka.

Kul för mormor och några andra få. Men effektivt.

Snabbt och lite semi-kommunikativt iochmed kommentarsmöjligheterna.

En långsam dialog är bättre än ingen dialog.

iPad, något för skolan?

En spännande nyhet från rektorn! Jag skall få testa en iPad i verksamheten under VT-11. För eventuellt en-en lösning istället för bärbara.
Ser fram emot Bett och utbyte av tankar o erfarenheter! Kan bli väldigt bra, om eleverna kan hålla sin självdisciplin till arbete och inte lek. iPad + tangentbord fyller de flesta behov för eleven? Surf, mail, dela filer, skriva filer till nätverket. Film gör man på bärbara i skolan. Ett tangentbord i skolan för de som behöver. Billigare än bärbart, lättare än bärbart i väskan. Lättare att ta sönder än bärbart. Lättare att leka med än bärbart. Vad skall detta månne bli?
Kul iallafall för teknikdreglare som jag!
http://chum.ly/n/5391ef

Web 2.0 - samarbete 2.0

Det är dags nu. Att samarbeta. Med kollegor. Med elever. Med föräldrar.

Att elever skall göra sitt skoljobb synligt för flera och tillsammans skapa läroplatser och resultat som kan hjälpa andra att komma vidare någon annan gång någon annanstans.

Frågan är bara hur gör man?

Det är därför det är viktigt att vi som är någorlunda intresserade måste ta klivet fram och börja använda webben på andra nya sätt så vi inte fastnar på de lösingar som finns färdiga i våra interna skolplattformssystem. Dit hittar ingen annan, där kan ingen annan ta del av vad som görs, och framförallt så används dessa platser till lagring av ord, omdömen och frånvaro/närvarorapporter...

Datorn bör användas som annat än en skrivmaskin. Det är ett kommunikations och kreativt instrument till stor del idag.

Jag vill, men vågar jag?

Hoppas det. Jag läser iallafall denna kurs och har fastnat på en del bloggar som ger tips och inspiration.

Kanske får jag med mig någon kollega och vi tillsammans revolutionerar vår skola pedagogiskt?

Jag drömmer lite. Strävansmål ni vet.

Dags att ta första steget!

Men hur?

Låter mig inspireras av Michael Wesch återigen. Bra kille.

Kolla hans grejer!

KTH:s kurs för oss vetgiriga IKT-nördar.

Skall man måsta vara en IKT-nörd för att tillgodogöra sig nya rön och pedagogiska metoder som involverar IKT i vår skola idag?

Jag jobbar på högstadiet och vi har varsin bärbar dator för lärarna och eleverna kan låna en bärbar nästan när som helst från en vagn som står i varje arbetslag och gör datortätheten till en dator på fyra elever som det ser ut i mina åldrar..
Det finns möjligheter.
Men det finns även en tröskel för användandet, det finns en kulle som vi lärare måste över och få med oss eleverna.

De gillar att jobba med datorer men har inte så god koll på internet som ofta påstås i litteratur och media. De kan sitt Facebook och spelen där.
De har mailadresser som inte används, utan är en adress som finns för att kunna chatta på MSN.

Jag har försökt få in en dom på Google via gmail så de och jag kan dela lite dokument och starta olika grejer i skolan på Google, men det har inte funkat så bra eftersom de inte använder mail så mycket. De använder skolans plattform för skolkommunikation, och sen är det MSN och FB.
Det är nog i dessa arenor jag skall röra mig med dom om jag vill ha snabb kontakt, men jag vill inte adda mina elever på mitt privata FB-konto innan de slutat nian eftersom jag vill skilja på privata kommentarer och skol-dito. Kanske skall jag tänka om, men det behöver jag reflektera några år över tror jag..
Jag använder skolplattformen som det är nu. Den har inte e-post, men väl en meddelandefunktion. Mail fungerar bättre med föräldrarna som kollar dessa hela tiden.

Web 2.0 blir intressant och jag hoppas på att hjärnan börjar arbeta in mig på den linjen och att jag hittar pedagogiska vinster som inte är för krångliga att implementera i undervisningen med eleverna!

Helpdesk. Intet nytt tydligen!

Det har alltid varit problem med att förstå varandra för användare och
helpdesk...
Jobbigt :-)

http://www.youtube.com/watch?v=pQHX-SjgQvQ

Alltid aktuellt!
/S

Framtiden?

Återigen. Björklund...
Svårt att komma runt politiken hur jag än tänker.
Människosyn är ett viktigt redskap att ha när man jobbar med människor.
På flera håll så poängteras att framtidens jobb handlar om att vara
flexibel och problemlösande och att halveringstiden för kunskap numera
minskat till runt 18 månader (enligt Ericsson iallafall). För mina
föräldrar var den en mansålder... Varför skall då Sveriges framtida
skola envisas med att lära sig detaljer som kan mätas i direkta prov
och tester och som riktar in sig på att det väsentliga i skolan är att
klara testet? Plugga- och- glöm- pedagogik.
Jag är själv för mycket slav under detta ok. Innanför skolans väggar
kan jag inte tänka fritt, bunden av de olika omständigheter med ex IUP
och administration som tar all tid för reflektion i realtid ifrån mig
på arbetsplatsen.
Clownen Manne har länge levt för att göra barnen glada. Lek är en
viktig del i ett barns vilja och lust att lära sig något. På en direkt
fråga i tidningen Filter om vad han tyckte om Björklund svarade han
att en björk-lund vore bra för varje barn. Björklund däremot är en
katastrof.. Ja.. Han (Björklund) känns inte som den lekande typen.
Vill våga och kunna tänka i andra banor och kasta mig ut i okänt
luftrum med skoluppgifter och pedagogiska grepp.
Olika metodik. Olika examinationer, olika bedömningssätt.
Individualisering.
För att kunna vara spontan i detta krävs en oerhörd strikt planering
av ramar och struktur. Genomtänkta drag där varje steg leder uppåt-
framåt.. Jag behöver helt enkelt tid att reflektera och börja de
stapplande stegen..
Jag är inte nöjd med det gamla vanliga, rastlösheten tär på mig.
Jag behöver kraft.
Kanske när barnen växt upp?
/-: